Egnahemsföreningen har en viktig uppgift som det organ som vakar över den lokala byggnadsordning och det villaservitut som alltjämt råder i området. Dessa inrättningar hade kanske sin största betydelse under nybyggaråren. Under någon period tycks de nästan ha fallit i glömska och det var till och med nära att hela villaområdet hade utplånats för att ge plats för mera typisk centrumbebyggelse med höga hus. Detta var under 1960-talet när exploateringsivern var som värst runt om i landet. Storängen räddades dock den gången.

Egnahemsföreningen är också kontaktorgan gentemot Nacka kommun. Det kan gälla plan- och byggnadsfrågor, vägunderhåll och annat som har betydelse för områdets innevånare.

Föreningen har naturligtvis också en social uppgift att fylla, som att ordna trivsamma medlemsmöten, valborgsfirande med brasa på Ängen, kanske julgransplundring och annat trevligt för barnen och så vidare.

 

Start 1904
Start 1904

Årskort för 55 kr

Järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön sålde tomterna till föreningens medlemmar och åtogsig att anlägga vägar och huvudledningar samt att bygga en station vid Saltsjöbanan.Storängsborna fick dessutom köpa årskort på banan till ett fast pris av 55 kr. Detta pris gick inte att ändra på förrän trafiken övertogs av SL 1969! Det billiga årskortet gjorde det såledesextra attraktivt att bosätta sig i Storängen.

 

Från tjänstemän till konstnärer

Från allra första början var Egnahemsföreningen avsedd för tjänstemän, som hade en säker inkomst om än inte så stor. Men så småningom blev det även andra yrkesgrupper och mångakonstnärer, författare, musiker, arkitekter o s v som slog sig ned här. Många flyttade sedan hitdärför att de redan hade släktingar eller vänner som bodde här och som trivdes bra.

 

Förmånlig finansiering

Eftersom medlemmarna i Egnahemsföreningen gjorde ett borgensåtagande gentemot varandravar man, naturligt nog, mycket angelägen om att de personer som vann inträde var solventa.Få av Egnahemsföreningens medlemmar hade möjlighet att utan lån förvärva tomt och byggahus i Storängen. Frågan löstes på ett elegant och konstruktivt sätt. Svenska Lifförsäkrings- bolaget lämnade kredit till medlemmar mot säkerhet i det blivande egnahemmet samt mot en personlig borgen för föreningens förbindelser på 10% av taxeringsvärdet på medlemmensfastighet, dock högst 1.500 kronor.

 

Nära till tåget

Ett vägsystem lades ut så att man snabbt skulle kunna ta sig till och från stationen, eftersomtåget var det huvudsakliga transportmedlet. Ingen skulle ha mer än 10 minuters gångväg tilltåget. Den gamla landsvägen till Duvnäs, numera John Lodéns väg, fanns redan och medutgångspunkt från den lades övriga vägar ut med några sammanbindande vägar på tvären.

 

Rejäla tomter

Tomterna var i allmänhet 1.000-1.500 kvm, men det hände också att man köpte två eller t o mtre tomter på en gång för att få en större yta runt sitt hus. På så sätt kunde en villa ligga på enyta på uppåt 4.000 kvm. De lokala bestämmelserna hindrade dock styckning av tomter, någotsom bidragit till att Storängen idag är så enhetligt och välbevarat.

Trots tomternas storlek planerade man in en park vid stationen och ett stort grönområde mitt iStorängen, kallade Parken resp Ängen. Skötseln står föreningen för genom sina medlemmar.

Parti från Storängen

 Hörnet av Ängen, 1909